Begravning.

Den 8 december begravs min äldste morbror, Ove. För mig är det både glädje och sorg, Ove fick ett rikt och långt liv.

Sen är det bara Pelle o Göran kvar av mammas ursprungligen 9 syskon.

När man släktforskar får men en speciell relation till tid, man rör sig snabbt över generationer av släktingar. Nu har jag en känsla av att min egen tid också bara är en av dessa generationer, och så är det ju. Misstolka mig inte, jag menar inte att mitt eget liv går för fort, utan att varje generation i min antavla rymmer så oerhört mycket som jag är intresserad av.

Jag är nybliven pensionär, men var finns den tid, jag vill ha? Jag vill åka ner till Sölvesborg och delta i Oves begravning. Jag har nästan bestämt mig för att göra det och också kombinera resan så att jag åker till Landsarkivet i Lund. Att resa ensam lång väg är inte kul, men jag har upptäckt att det finns fungerande tågförbindelser. Och det finns mobilt bredband. Jag kan använda restiden.

I Lund ska jag beställa fram handlingar från Kristianstads fästning där min FMFFMF, soldaten Petter Dahl vistades under åren 1806 – 1813. Jag ska också beställa fram handlingar från kronohäktet i Karlshamn där MMFM och hennes farbror vistades åren 1873 -75. Var fanns MMF (Per Söderlund) under de åren, jag hoppas att sockenprotokoll från Gammalstorp kan ge svar. Tack Birgitta Eng för tipset.

Hemresa

Lilian och jag var ju på semester i augusti, jag har rapporterat om det tidigare. Planeringen var att vi skulle ägna några dagar åt resan hem. Det blev lite splittrat och massivt, det var en fantastisk känsla att köra genom gränsområdet mellan Kronoberg och Kalmar län, där jag kört många ggr förut. Nu med massor av bekanta ortsnamn: Vissefjärda, Algutsboda, Ekeberga, Lenhovda, Nottebäck, Lönneberga, Pelarne, Rumskulla, Södra Vi och detta är bara socknarna, dessutom många bekanta bynamn. Här bodde dom, mina anfäder på Emmys, min biologiska farmors sida. Några, framförallt långt tillbaka, var bönder, men sen var det torpare och soldater rakt igenom. Vi besökte två kyrkor, Granhult och Pelarne.

Granhults kyrka, av många ansedd som en av Sveriges absolut vackraste kyrkor. Hela kyrkan i obehandlat liggande timmer med målningar i både väggar och tak, målningarna från 1700-talet.

Granhults kyrka

Granhults kyrka

Granhults kyrka1

Granhults kyrka1

Pelarne kyrka, en fantastiskt vacker kyrka byggd i liggande timmer vars äldsta delar tom skulle kunna vara 1100-tal.

Min FM FF FF, Anders Bast f 1766, var i soldat i Aspelands kompani, Kalmar regemente. Han deltog i kriget i Pommern 1805-1807 samt Kriget i Finland 1808-1809 först på Gotland, sedan upp till Finland för att därefter vara i Västerbotten och i augusti 1809 stod slagen vid Ratan och Sävar. Jag vet inte exakt när han fick avsked (pension) men när Pelarne socken börjar föra husförhörslängd 1820, då är han kyrkoväktare i Pelarne kyrka. En omtumlande känsla när man sitter i kyrkbänken och tänker att där har han suttit tillsammans med sin hustru varje söndag under det tidiga 1800-talet. Han levde till 1846.

Carl Wahlqvists familj

Carl Wahlqvist med familj

Carl Wahlqvist med familj

Den här bilden har jag fått av Ronnie Hellström son till Lennart Hellström, son till Signe som är syster till Viktor. Men vem är vem på bilden?

När jag efter att ha varit i Helsingborg kommer till min bror Olle i Linneryd tittar vi på bilder och – där finns grunden till ovanstående collage!

CWfamilj

CWfamilj

Nu blir det ju i alla fall lite enklare, om vi börjar med den nedre bilden, nu kan man ju använda åldersskillnad för identifiering. På övre raden Viktor (1896) och Ragnhild (1899), på nedre raden Signe (1903), Wilhelmina, Rickard (1910), Carl och längst till höger Maja (1906).

På den övre bilden är 5 ytterligare personer inklistrade och min gissning är att, från vänster, Ville (1886), Nils (1891) sen hoppar jag över mannen som står med huvudet allra högst upp och kvinnan som kommer sen är Tora (1887). Ville, Nisse och Tora är Carls barn i hans första gifte.

Mannen som jag hoppade över tror jag är Valle (1889) och kvinnan längst till höger är Hulda  (1892). Valle och Hulda är de två barn Wilhelmina hade med sig i giftet med Carl.

Lilian o Åke på semester nr2

Efter ett par härliga dagar hos min bror Olle med familj åkte vi tillbaka till Sölvesborg. Där träffade vi morbror Per och Ena, kusin Kerstin o Günther, kusin Berit o Lasse, kusin Arne och Christina, innan vi åkte, som det skulle visa sig hemåt, träffade vi åter morbror Ove och Martha samt kusin Per.

Det blev ju en hel del fotografier först i Helsingborg sen i Linneryd, i Sölvesborg kopierade jag en del foton med digitalkameran. Berit hade ett förstorat och färglagt, inglasat fotografi av båtsmanstorpet Siretorp 9 med mormor Olgas föräldrar Nilla och Per samt en yngre kvinna, sannolikt Olgas yngsta syster Ida (enligt Ove och Marta). Jag gissar att bilden är tagen sent 10-tal. Tacksam för kommentarer kring när bilden är tagen och vilka personerna är, vem som är fotograf är ju också av intresse.

Jag är intresserad av fotografier på våra anfäder och deras syskon, jag har inget på Rudolfs sida.

Per och Nilla samt Ida

Per och Nilla samt Ida

Lilian o Åke på semester!

Vi har besökt Lilians kusin Berit o hennes man Börje i Borås, därefter åkte vi till Helsingborg. Där besökte vi Lennart (kusin till Rune), och hans fru Elsie, vi träffade också en son Ronny med familj. Lennart hade mycket att berätta och en hel del fotografier bla på Rune i olika åldrar. Han hade också en oljemålning på Carl Wahlqvist (min farfar Viktors far) och flera fotografier. Sen fick vi ju också se kopior på de numera berömda telegrammen från Adolf Hitler och Per-Albin.

I går var avsikten att vi skulle åka vidare till Olle o Anneli i Linneryd, vi hade gott om tid och ringde till morbror Ove i Sölvesborg. Vi fick veta att det skulle bli begravning för moster Ella inom två timmar, vi åkte dit. En begravning är ju en sorgestund och det var verkligen sorg, Ella (och Nisse som varit död några år) har lämnat en stor fin familj efter sig. Men en begravning är ju också glädje i det att man träffar så mycket släktingar som man inte ser annars. Vi fortsatte med att träffa morbror Ove och Marta samt Per o Eva innan vi åkte vidare till Linneryd där vi kommer att vara nu över helgen.

Rödsot nr 2

Tyvärr blir det inte mycket släktforskande nu och det märks ju på den här bloggen. Mycket tid går för att hjälpa Lilian (min fru) att tömma hennes mors hus där nya ägare ska flytta in om några veckor. Det är ju i och för sig också ett slags släktforskning. På lediga stunder läser jag gärna medicinhistoria som ju blivit intressant med släktforskningen.

Jag skrev om rödsot och det är en sjukdom som fortfarande kan spöka. Länk och länk.

Lilian är ju ledig från sin politik nu men börjar med det igen i augusti, vi hoppas dock kunna hitta lite tid för en resa söderut i Sverige.

Wahlqvist på Geni

Tyvärr så har Geni slarvat bort mitt Wahlqvist-träd, jag försöker föra en diskussion med dem om detta, det är svårt då de finns i USA och jag endast utnyttjar deras gratistjänster, på något sätt ska det väl lösa sig men det kan ta ett tag. Detta för info.

Nu har Geni återställt det hela !!

Wahlqvist

Sen jag fick kontakt med pappas kusin Lennart Hellström har mitt intresse för Wahlqvistarna väckts. De har ju gett mig mitt efternamn!

Plötsligt en spännande gren att släktforska på!

Min farfar Viktor föddes 1896, hans föräldrar är Gjuteriarbetare Carl Wiktor Wahlqvist och Kristina Wilhelmina Bodin. För Carl Viktor var det andra giftet, han hade redan flera barn med en dalkulla Brita Nilsdotter, Viktor (1896) blev först av barnen i det nya giftet. Efter honom följde Ragnhild 1899, Signe 1903, Maja 1906, och Rikard 1910. Alla barnen utom Rikard födda i Gävle. Rikard född i Botkyrka på Separator (som sen blev Alfa Laval). Adressen är Separator, det var sannolikt så att man bodde i företagets bostäder. Nån gång i slutet på 10-talet, flyttade familjen till Västerås, där Calle arbetade på Aseas gjuteri och där ju också Viktor blev gjutare (handformare).

Viktor konfirmerades i Huddinge kyrka samtidigt med Ellen, dessa två blev ju senare ett par som adopterade min pappa Rune.

Calle (Carl Wiktor) lär jag ha träffat men minns inte, jag var så liten då, Wilhelmina träffade jag senast 1957 samma år som hon senare avled.

Carl Wiktor är född 1864 i Gävle, föräldrar är Jernbäraren Pehr Wahlqvist och hans hustru Birgitta Charlotta Wiklund. I husförhörslängden för Gävle Heliga Trefaldighets kyrkoarkiv 1861- 1865 sidan 147 finns familjen inklusive 3 äldre syskon till Carl Wiktor.

Där finns ännu en Wahlqvist nämligen Per Wahlqvist född 1797 i ja vad tror ni, jo Wahlbo! Närmare bestämt Backa i Valbo. Därifrån kommer namnet. Per född 1797, föräldrar är Jan Persson och hustru, hustruns namn framgår inte i födelseboken. Han flyttar till Gävle och i samband med flytten presenterar han sig som Torparen Pehr Jansson Wahlqvist, han bosätter sig i Holmsund, i ett torp mitt i nuvarande staden.

Jan Persson – Pehr Jansson Wahlqvist (1797) – Pehr Wahlqvist (1828) – Carl Wiktor (1864) – Viktor (1899) Rune (1920) – Åke Wahlqvist (1944)

Soldaten Petter Dahl (FM FF MF)

Jag ägnar en hel del tid åt min släktforskning men har inte mycket nyheter att berätta. Jag håller på med texter från Aspelands häradsrätt och Göta hofrätt. Texterna är från 1804 – 1805 dvs ”bara” 200 år sen. Det är svårt men roligt, det finns stunder då jag varit hög av lycka för att jag har klurat ut något ”omöjligt” ord. Jag tar också hjälp från internet, man kan lägga ut bilder av txt-bitar och ofta få svar inom 15 – 20 minuter, det är fantastiskt. Jag vill ju lära mig så det blir mest ålderdomliga ord och förkortningar som jag lägger ut. Ibland kan man utan vidare läsa flera rader men sen kommer svårigheterna:

hr-3b

om intresse finns så kan jag lägga ut en översättning, det kanske finns nån som kan sånt här?

Så mycket har jag kommit fram till att Soldaten Petter Dahl hade all anledning att vara arg på sin rotebonde, som inte uppfyllde sin del av avtalet, det rörde sig om försörjning under kommendering. Petter hade ju inte för avsikt att döda honom, han slog honom med sin sabel, slidan var på men i ilskan och våldsamheten så lossnade denna på något sätt och bonden fick skador som han efter en månad dog av. Petter dömdes i båda ovannämnda instanser till halshuggning och stegling. Jag vet ju att straffet aldrig verkställdes, Petter finns inte på hemorten under en 7 – 8 års tid men sen är han tillbaka. Han blir förstås avskedad som soldat och får sannolikt svårigheter att försörja sig, prästen intygar i husförhörslängder på 20-talet att hans hälsotillstånd är sådant att han inte heller kan försörja sig och 1826 avslutar han själv sitt eget liv. Enligt Generalmönsterrulla (regementets anteckningar) från 1806 är han på fästning i Kristianstad. Jag lär få anledning att återkomma.

Släktforskning – soldatforskning.

Jag har alltid varit väldigt avog mot militaria, visst jag gjorde lumpen i hela 15 månader, bara grundtjänstgöringen. Jag gjorde det motvilligt och fick nog kompaniets sämsta betyg när jag äntligen muckade.

Nu vet jag bättre – jag är ju soldat, jag har det i mina gener, jag är långt ifrån färdig med mitt släktträd, men redan nu har jag ett 20-tal soldater och båtsmän. Dessutom lika många soldathustrur, för att inte tala om alla barn som vuxit upp i ett soldat- eller båtsmanstorp!

Emmys (FM), Olgas (MM) och Rudolfs (MF) anor är soldater, båtsmän eller torpare, enstaka hantverkare. Okej för många fanns inte så mycket att välja på, att bli soldat eller båtsman var en säker genväg till ett ”dåtidens Svenssonliv”, de flesta kunde kort efter att de blivit antagna flytta in i ett soldat- eller båtsmanstorp och gifta sig, bilda familj. Alternativet var att tjäna som dräng, spara och kanske efter 10 – 15 år arrendera ett torp.

Jag borde naturligtvis lagt manken till i det militära, men får ju skylla på att jag inte visste bättre.

På Eriks (FF) sida finns bönder, men dom var ju också ”för fina” för oss.