Åke och Britta i Åhuus

Jamen, jag har också varit i Åhus i sommar! Flera av mina vänner har lämnat fina lägesrapporter därifrån.

Jag gjorde inte bara en geografisk utan också en tidsresa, därför kan jag inte dela några vackra fotografier, fotokonsten var inte uppfunnen på 1700-talet!

Anledningen till min resa var samma som i mitt förra blogginlägg, jag var där för flera år sen och lämnade en del ogjort. Den här gången är det mormor Olgas mormorsfarmor Lotta Lowisas familj som jag ville veta mer om.

Jag har undrat över Lottas far Siökarl (vilken titel) Åke Carlqvist, vem var han? Jag trodde inte att jag skulle hitta något. Men både Åke och hans hustru, Lottas mor Britta Carlsberg fanns med i sparade inflyttningsattester. Båda hade flyttat in i Åhus!

Inflyttningsattester i kyrkoarkiven är för oss släktforskare en guldgruva, oftast är dom inte sparade men så är det i Åhus. Jag börjar med Britta som i två år tjänat piga på Maltesholm, en herrgård söder om Kristianstad. Varifrån hon ursprungligen kommer, vilka hennes föräldrar är framgår inte och då kan man nog förutsätta att det var okänt kanske tom för henne själv. Hon verkar inte vara född i Östra Sönnarslöv, där finns däremot en vigselattest för Åke och Britta. Det normala (även på 1700-talet) är att man får veta åtminstone namnet på brudens far, han ska ju godkänna äktenskapet, här är det tomt.

Åke tituleras i kyrkböckerna skiepstimmerman. Han tjänstgör till sjöss och i skattelängderna är han matros. Vid ett mastbrott eller annan skada var det nödvändigt att ha folk på båten som kunde reparera.

I Åkes inflyttningsattest får jag veta att han kommer från Carlshamn! Där är han född, där hittar jag hans föräldrar Anders Carlqvist och Britta Runnelund, dessutom två syskon, Johannes och Magdalena!

Åke flyttar till Åhus 12/10 1766, vigsel sker i Östra Sönnarslöv 1/2 1767.

Britta flyttar 25/3 och 11/8 1768 föds deras första barn Lotta Lowisa. Hon får två syskon Johannes och Alexander.

Jag tror att det får räcka så här, svårt att få fram fler uppgifter, men:

Hur träffades Åke och Britta det får jag nog inget svar på! Jag tänkte att de måste ha känt varandra i Karlshamn men det finns inga spår efter henne där.

Nu är jag pensionär!

Jag fyllde 68 år i september och från och med idag är jag pensionär! Jag har inte jobbat sen jag var 64. Idag har jag blivit pensionär.

Det började redan i 60-årsåldern, plötsligt märkte jag på jobbet att jag ansågs vara ”gammal”, jag kunde inte förstå det, jag var ju samma person som tidigare. Nån gång för fyra år sedan blev jag ”överflödig”. Sånt hade jag varit med om flera gånger tidigare under de senaste decennierna, det var inget problem, det var lätt att skaffa nytt jobb. Nu nån gång 2008 var jag där igen men jag ville inte. Det var så mycket annat som behövde göras. Men då blev jag väl pensionär, nej det kunde jag inte acceptera, jag var ledig (från lönearbete), pensionär var något som äldre personer var.

Jag har alltid tyckt om att simma i simhall men aldrig kunnat klara ljudet och stöket som är i simhallar, jag har alltid, även när jag var yngre, varit ljudkänslig därför har det inte blivit något simmande.

Nu bor jag alldeles nära Horndal, en liten ort i Avesta kommun och här finns ett badhus. Horndal var egen kommun fram till kommunsammanslagningen nån gång 1969-70. Inför sammanslagningen byggde Horndal ett eget badhus, man tänkte, säkert helt rätt att sen skulle det inte satsas på något sånt. Nu 40 år senare är badhuset hotat, det kostar förstås i underhåll och löpande utgifter. Vi i Horndal vill ha det kvar och därför uppmanar vi varandra att använda det. Sagt och gjort, för ett antal veckor sedan, konstaterade jag att det var pensionärsbad på fredagar, då borde det ju vara lugnt, jag gick dit och det har varit helt underbart att få simma i lugn och ro.

Men det var ju idag jag kom på att nu är jag pensionär?

Vid de tidigare tillfällena har det varit 5 – 6 st i bassängen, idag var vi 20 eller mer. Kanske hälften simmar, i olika hastighet, någon simmar inte alls utan använder bassängen till vattenpromenad tvärs över, ett antal tanter står eller rör sig sakta i bassängen under konversation. Vi som simmar är jämlika, gubbar och tanter. De konverserande gubbarna vågar sig inte ut i bassängen, de är kvar i bastun. Det är inte otrevligt på något sätt, det är bara så overkligt att umgås med så många pensionärer. Och jag var en av dom!