Sjukdomar och ”dödsorsaker” förr.

Oftast har vi inte mer än det prästen pliktskyldigt präntat ner vilket bara är en symtombeskrivning. Visst prästen hade en manual, jag tror att det var Linné som skrev ner den, den utvecklades något med tiden och användes långt fram på 1800-talet. Någon hade dött och det gällde att hitta något i manualen som passade.

Jag arbetade på 80-talet en del med akutsjukvård. Det var relativt vanligt att folk kom in med det vi kallade svåra bröstsmärtor. De blev snabbt utredda med diverse mer eller mindre avancerade undersökningar och fick behandling. I varje fall kunde vi göra dem smärtfria. Svår bröstsmärta kunde visa sig härröra från sjukdom i buk, rygg eller bröstkorg.

Hastigt insjuknade på 1800-talet hamnade i säng och ofta dog de. De fick ingen medicinsk utredning, de fick ingen diagnos. Att ”översätta” deras ”dödsorsak” till en medicinsk diagnos är omöjligt!

De här personerna dog ofta inom något dygn, eventuellt kunde prästen komma och ge sjukkommunion (nattvard vid sjuksängen). Ofta (tror jag) fick han höra vilka symtom som hade varit och av det valde han en ”dödsorsak från sin meny”.

Om jag hade varit präst 1820 hade jag vid svåra bröstsmärtor valt håll och styng. Skulle prästen ha kunnat välja något annat från sin lista? Nej jag hittar inget.

I ”menyn” ovan finns diagnoser som är överförbara till dagens vetenskap och språkbruk, men det mesta är bara en beskrivning av symtom.

Många hänvisar till Gunnar Lagerkranz, jag har haft oerhört stor nytta av den boken men jag har invändningar ibland (som tex vid håll och styng). Andra hänvisar till DDSS som ju också är mycket användbar, men som tagit grundmaterialet från Gunnar Lagerkranz bok. Använder man DDSS rekommenderar jag läsning av de inledande meningarna innan tabellen. ”Det bör understrykas att någon direkt översättning från äldre tiders sjukdomsnamn till modern svenska inte kan ges. Detta beror dels på dialektala skillnader, dels på att sättet att diagnosticera sjukdomar förändrats, dels på att den språkliga betydelsen av sjukdomsnamn kan ha förändrats under de mer än två århundraden som materialet spänner över.”

Jag tycker att idag ska man använda den utmärkta moderna boken ”Gamla tiders sjukdomsnamn” av Olof Cronberg läkare och släktforskare.

Anna Jönsdotter

1845-02-10 föds i båtsmanstorpet N:o 32 (Gammalstorps församling) paret Jöns Svensson Rehn, och Ingar Hansdotters första barn, inte bara ett utan två, dvs tvillingar, Anna och Pernilla. Med åren tillkommer ytterligare 6 syskon men jag har intresserat mig för Anna som är min mormors farmor.

Det är bortåt 10 år sedan jag forskade i detta, då höll jag på att fylla i formuläret som vi släktforskare gärna gör. Jag hittade inte hennes död-datum, född 1845 i en by utanför Sölvesborg, hur svårt kan det va. Det klassiska sättet är ju att följa henne i husförhören, till slut hittar man ju en lösning. Det hände en hel del på vägen redan innan hon fyllde 35, jag tyckte ju att jag ville fylla i formuläret och tog till knepet, Sveriges dödbok som vid den tiden sträckte sig ända till 1947, så det borde ju räcka. Det visade sig att hon avled 1947! 102 år gammal. Morbror Ove o Marta for till Mörrum 1945 och gratulerade henne på 100 årsdagen. Jag har inte många fotografier på äldre släktingar men den som fyllde 100 i mitten av förra seklet blev fotograferad!

Vi har många båtsmän i Blekinge och landsbygden var tätbefolkad på den tiden, det är min uppfattning att sönerna kunde bli båtsmän och därmed raskt uppnå ”Svenssonstatus”, dvs kunna gifta sig. Det var betydligt svårare för döttrarna. Anna flyttade först i november 1864 till Sölvesborg och tar tjänst som piga hos Urfabrikören Magnus Lundström, i flyttattesten skriver prästen bl.a; ”Till levernet af god frejd. Äktenskap ledig.

Ja vad händer med pigorna när de kommer till stan? Jo det blev faktiskt ett äktenskap men trots oäktingen, han som skulle bli min mormors far, skulle det visa sig vara rena olyckan. Fadern angavs vara sjömannen Per Olsson född 1843, han är 22 år när han träffar Anna 1865, Per föds i december samma år. Paret gifter sig i april 1866 och flyttar till Annas mor o far på nr 32 Gammalstorp där de registreras som inhyses.

Jag kan ju inte veta vad som har hänt, jag inbillar mig att prästen övertalat Per att ta sitt ansvar och gifta sig med Anna.

I kyrkboken finns bara en anteckning om den nya familjen, sen är barnafadern försvunnen. Till sjöss står det i boken vilket ju till att börja med är rimligt, han är sjöman! Problemet är att han inte kommer tillbaka och senare hanteras han som rymd. Han kan inte hittas i några sjömansrullor.

1881 beslutar Lunds domkapitel om skilsmässa dvs i 15 år lever Anna som hustru med inte bara ett utan flera barn.

Situationen för Anna blir ohållbar, hon blir vad som kallades försvarslös, utan försörjning och utan förmyndare. Vid den här tiden kunde ogifta kvinnor bli myndiga men inte en gift kvinna, hon hade ju en förmyndare.

Under åren 1866 – 1875 är det svårt att följa Anna (och Per) i kyrkböckerna. Hon har en farbror som ”tar hand” om henne, till att börja med är det oskyldigt. Farbrodern Per Kula har tidigare varit båtsman. Per Kulas hustru är sjuk och orkar inte ta hand om hemmet inklusive flera barn. Anna blir hushållerska, Per Kulas hustru dör. Anna föder sitt andra barn 1870! Att det rör sig om en olaglig relation mellan Anna och Per Kula pratas det om och kommer till kyrkorådets kännedom. Paret varnas av kyrkorådet flera gånger men då de fortsätter att bo tillsammans (först i slottslängorna sen i Gummarp) går ärendet till Listers Häradsrätt 8 april 1873.

Per Kula döms till 1 ½ års fängelse och Anna som ju är gift och har begått ett större brott får 1 ¾ år.

Straffet verkställs i Kronohäktet i Karlshamn, nästan osmakligt hur ”paret” Anna och hennes farbror hanteras just som ett par (i de skrivna handlingarna)! Fantastiskt att se anteckningar om hur en 28 årig Anna såg ut, vilka ägodelar hon hade och hennes namnteckning!

Per vistades under Annas fängelsetid som ”fosterbarn” hos den försvunne faderns föräldrar Ola Andersson och Inga Pettersdotter. Pojken Sven, född 1870 vistas hos Per Kulas familj (där fanns en vuxen dotter).

I oktober 1874 friges Anna från Kronohäktet och till att börja med skrivs hon tillsammans med sina två barn Per och Sven i en lista för försvarslösa. 1875 skrivs hon hos Bonden Bengt Persson i Gammalstorp, sannolikt har hon en pigtjänst, båda barnen är med.

I november flyttar hon tillbaka till Urmakare Lundström i Sölvesborg, lite oklart hur länge hon bor där, hon föder sin tredje son 1878, överförs till en absentlista (hon har ingen adress).

Hon får efter 15 års äktenskap äntligen skilsmässa och gifter sig i december 1881 med en enarmad Torpare Håkan Jönsson, som tar på sig faderskapet på Johan, paret får ytterligare 2 söner och två döttrar.

Fram till nu (1881) har Anna Jönsdotter, mormor Olgas farmor haft ett ganska stökigt och jobbigt liv, även förnedrande. Jag har inte berättat om hennes besök på fattigvården. Hon är nu 36 år och ska leva längre än någon annan i släkten (som jag känner till). Hon får ett bra liv även om hon får leva som änka många decennier. Hon har döttrar som tar hand on henne när hon blir riktigt gammal.

År1871 den 18 april besökte Anna Jönsdotter förtroendemannen och fick som det heter: på eget bepröfvande 1kr i fattighjälp, även den 10 december samma år var Anna Jönsdotter i Målen där och fick på eget b:pr: 1kr.

Det här med 1 kr är intressant, trots att Anna hade två barn att försörja (och maken försvunnen sedan 14 dagar efter bröllopet fem år tidigare) fick hon bara 1 kr, de flesta andra fick 2 eller flera kr.

Rudolf (Johansson) Karlsson

I Istaby No 2 Mjällby socken föds Carl Rudolf den 24 maj 1881 och han döps en månad senare den 25 juni.

Föräldrar är husman Johan Fredrik Carlsson o Hustru Pernilla Nilsdotter, 34 år.

Rudolf växer upp i familjen, hur det gick till är svårt att veta, familjeförsörjaren Johan Fredrik omnämns i kyrkboken som utfattig, Rudolf har 4 äldre syskon och får 4 yngre syskon. Av syskonskaran dör Matilda Cecilia 11 år gammal 1885, ingen dödsorsak angiven och Lekander Herman 2 år gammal av scharlakansfeber. En ny Matilda föds 1888 och en ny Lekander Herman 1891.

Således 8 syskon varav 6 når vuxen ålder.

Under åren 1901 – 1906 finns noteringar om Rudolf. Han förefaller ha varit inlagd på Sölvesborgs sjukhus 1901, jag har försökt få fram uppgifter om detta men det finns inget sparat. Han kan ha haft (spekulation) en smittsam sjukdom och behövde isoleras, på den tiden fanns inget penicillin.

Arbetsbetyg utfärdat åtminstone 2 ggr och sjömansbetyg 1900.

Registrerad vid Sölvesborgs sjömanshus 1901 – 1907. Mönstrade på skornetten Norden 1901 som jungman, oklart när han mönstrade av. Mönstrade på igen 1904 och då mönstrade han av redan efter ett halvår i Rudköbing, Danmark. (!) Som anmärkning i fartygsrullan står villkorad avmönstring för repetitionsövning.

När Rudolf tar ut sitt sjömansbetyg 1900-01-11 står det Karlsson, i sjömansrullorna heter han så.

I kyrkböckerna heter han Johansson ända fram till det att han tar ut hinderslöshetsattest (bevis om att inget hinder föreligger för giftermål) 1912. Nu antecknar prästen att Rudolf kallar sig Karlsson. På den tiden fanns inga datorer.

Han flyttade från Mjällby till Sölvesborg 1906 och omnämns då som målare. Skrevs å församlingen (dvs det fanns ingen adress på honom) 1908 till 1912, man kan anta att det var då han vandrade som gesäll.

Lilian och jag besökte Rudolf och Olga 1969. Vi var då nygifta och Olga berättade om när hon och Rudolf hade träffats: Rudolf köpte nya kragar till sin skjorta i en affär där Olga arbetade, tycke uppstod. Man kan väl anta att nästa steg var att träffas på Frälsningsarmén, där Olga var soldat och jag gissar att även Rudolf blev det.

Vigsel med Olga Söderlund den 19 oktober 1912.

Efter vigseln bosättning i Hellerströmska lyckan B no 9 (bilden ovan) och fick där Karin 1913, Rut 1914, Ove 1916, Allan 1919, Marta 1921, Hasse 1923, Karl-Göran 1925 och Per Henry 1927.

1927 blev det för trångt i ett rum och kök, man flyttade till England, kvarteret England, i dagligt tal åtminstone senare ”glasbrukskasernen” där familjen utökades med Nils Holger 1929 och Bengt Lennart 1932.

Så långt läser jag i kyrkböckerna, då det råder 70 års sekretess på såna här uppgifter finns inte nästkommande bok ännu att läsa på internet.

Av kusin Rune får jag veta att 1943 flyttade familjen igen, nu in i ett nytt stort hus på den kända adressen Sveavägen 12, där kusin Britt bor idag. Och kusin Berit som då var 4 år kommer ihåg flytten som skedde med häst och vagn.

Till alla mina kusiner och andra som varit med på 1900 talet: Ovanstående är nästan allt jag vet om Rudolf, kanske något är fel? Hör av er! Det är svårare att skriva om Olga men jag hoppas återkomma med det någon gång, hon flyttade ju en hel del innan hon återvände till Mjällby och träffade Rudolf.

Ola Björkholm, sjöman

Det har inte funkat med min släktforskning på senare år, jag har försökt många ggr att komma igång, forskning är ju hur kul som helst men fullkomligt meningslöst om man inte dokumenterar det man gör. Jag hoppas att jag den här gången ska fortsätta.

Jag gör nedslag i mitt släktträd, det finns hur mycket som helst att forska om och ibland blir det spännande. Jag går in på mormors mormors far Åke Wärre och hans föräldrafamilj.

Åke förresten, inte särskilt vanligt namn idag men förr och framförallt i södra Sverige var det vanligt, det visar sig att Åke Wärres morfar också heter Åke. Vad farfar heter har jag inte fått fram, Åkes far heter Ola Björkholm, sjöman, något födelsedatum och någon födelseort nämns inte. Husförhörslängder finns inte förrän en bra bit in på 1800-talet och då har familjen redan flyttat från Mörrum till Mjällby.

Familjen? Det stämmer inte, Åke som nu är 13 år och heter Olsson efter sin far och senare ska heta Wärre som båtsman i Hosaby, finns i en familj med mor och syskon men med en helt ny husbonde. Det står inte ens att hans mor Lotta Lovisa Carlqvist är änka men jag inser att så måste ju vara fallet.

Det nya äktenskapet sker 1813 och jag börjar leta i dödböckerna, både Mörrum och Mjällby. När jag i Mörrum kommer till 1805 hittar jag honom, han har dött 44 år gammal av wattusot (en vanlig dödsorsak förr i tiden, vatten i kroppen, idag skulle vi säga ödem).

Nu har jag fått reda på Ola Björkholms dödsdatum och hans ålder då 1805, 44 år så ett troligt födelseår blir 1861. Men vart är han född? Hittar jag födelsenotisen så har jag också namnet på min mormors mormors farfarsfar! Det är möjligt att han faktiskt finns i Mörrum, jag hittar en Ola född 1761 men notisen är väldigt svårläst så för tillfället lämnar jag det och går ut.

När jag är ute i trädgården lyssnar jag ofta på podprogram, idag som av en händelse på programmet sommar, där en konst-kriminalinspektör Heléne Andersson, bland annat berättar mycket trevligt om sin uppväxt i Björkholm i Karlskrona!

Ola Björkholm kanske är född i Björkholm i Karlskrona, en snabb koll i kyrkböckerna i Karlskrona visar att där finns inget, inte ens födelseböcker från tiden före 1800-talet. Koll på internet visar att staden drabbades mycket hårt av brand 1790.

Jo men jag har ju i alla fall lagt till några personer i mitt släktträd.

Johan Fredrik Carlsson

I mitten av 1800-talet (1849-05-10) föds en oäkting i Väckelsångs Bondegård. Modern är pigan Anna Lisa Johansdotter. Efter några dagar anmäler sig avskedade soldaten och änkemannen Carl Mård som barnets fader. Han kyrktager Anna som sin hustru. Du kan läsa om Carl Mård här.

Oäktingen som senare blir legal dvs äkta är Johan Fredrik, som när han flyttar hemifrån väljer namnet Carlsson. I mitten på 1800-talet med C, på 1900-talet med K. (Det är prästerna som bestämmer stavningen.)

I fortsättningen väljer jag att kalla Johan Fredrik för jfc. Han växer upp på olika adresser i Väckelsång, han får tre yngre bröder, hans mor Anna-Lisa dör 1862 dvs innan jfc fyllt tretton år, de yngre bröderna, den yngste född 1859 bor kvar hos fadern, en av dem dör något halvår efter moderns död.

Jfc konfirmeras 1865 med försvarlig kunskap, därefter flyttar han till Mörrum i Blekinge:

Flyttningsbevis No 17 från Wäckelsång

Drängen Johan Fredrik Carlsson från Notudden

under Sutareslätt i denna församling

född år 1849 (fyrtionio) 10/5 i Wäckelsångs förs:g af Kronob. Län

Till äktenskap underårig och ledig

har haft skyddskoppor

Läser innantill försvarligt

Kristendomskunskap försvarlig

Bewistat förhören Ordentligt

Begår H.H. Nattward Oförhindradt hvartill

han admitterades den 5te juni detta år

Eger till frejden medborgerligt förtroende

Jfc kommer således till Mörrum, till äktenskap underårig och ledig! Jag kan ha fel men som jag tolkar det mår han inte bra, han kommer -65, står visserligen som dr (dräng) men skrivs in längst ner på sidan med anteckning: Lös f Dr Johan Fredr Carlsson ? Uppsagd -66. Flyttas till löslista, varifrån han 1871 flyttar vidare till Mjällby.

Inte heller i Mjällby har jfc någon tjänst, han står som inhyses dräng, dvs han betalar för sitt boende sannolikt med dagsverken.

I september 1873 är det i Mjällby kyrka lysning till äktenskap med båtsmansdottern Pernilla Nilsdotter, paret gifter sig dagen före julafton samma år och bosätter sig på N:o 107 Istaby. Pernilla har en föräktenskaplig son med sig och här bildas nu familjen, 10 gemensamma barn, varav 8 överlever. Trots detta finns under hela tiden noteringen om jfc att han är utfattig. Det finns också en notering om att han är baptist.

1907 noteras att han varit borta flera år och han överförs till obefintlighetsbok 1909, här noteras yrke, målare! Pernilla fick nog slita hårt, barnen växer upp och flyttar hemifrån, Pernilla dör 1911 i hjärnblödning.

Nu dröjer det 14 år till nästa notering och de kommande uppgifterna tackar jag min syssling, boende i Sölvesborg, Peter Liendeborg för. Peters mormor är Rudolfs yngre syster Matilda.

Jfc flyttar från obef.boken till Virestad (i Älmhult), där bor han inhyses ett par år innan han överförs till fattighuset (som i samma veva döps om till ålderdomshem).

Hur det går till vet jag inte, antingen tas kontakten från Virestad eller så är det dottern Matilda som tar kontakt. Jfc flyttar i februari 1935 till dottern i Sölvesborg. Dottern med familj och jfc flyttar 1936 till Kalmar där jfc avlider 1937, 88 år gammal i marasmus senilis (kraftnedsättning vid hög ålder). 

Nu är jag pensionär!

Jag fyllde 68 år i september och från och med idag är jag pensionär! Jag har inte jobbat sen jag var 64. Idag har jag blivit pensionär.

Det började redan i 60-årsåldern, plötsligt märkte jag på jobbet att jag ansågs vara ”gammal”, jag kunde inte förstå det, jag var ju samma person som tidigare. Nån gång för fyra år sedan blev jag ”överflödig”. Sånt hade jag varit med om flera gånger tidigare under de senaste decennierna, det var inget problem, det var lätt att skaffa nytt jobb. Nu nån gång 2008 var jag där igen men jag ville inte. Det var så mycket annat som behövde göras. Men då blev jag väl pensionär, nej det kunde jag inte acceptera, jag var ledig (från lönearbete), pensionär var något som äldre personer var.

Jag har alltid tyckt om att simma i simhall men aldrig kunnat klara ljudet och stöket som är i simhallar, jag har alltid, även när jag var yngre, varit ljudkänslig därför har det inte blivit något simmande.

Nu bor jag alldeles nära Horndal, en liten ort i Avesta kommun och här finns ett badhus. Horndal var egen kommun fram till kommunsammanslagningen nån gång 1969-70. Inför sammanslagningen byggde Horndal ett eget badhus, man tänkte, säkert helt rätt att sen skulle det inte satsas på något sånt. Nu 40 år senare är badhuset hotat, det kostar förstås i underhåll och löpande utgifter. Vi i Horndal vill ha det kvar och därför uppmanar vi varandra att använda det. Sagt och gjort, för ett antal veckor sedan, konstaterade jag att det var pensionärsbad på fredagar, då borde det ju vara lugnt, jag gick dit och det har varit helt underbart att få simma i lugn och ro.

Men det var ju idag jag kom på att nu är jag pensionär?

Vid de tidigare tillfällena har det varit 5 – 6 st i bassängen, idag var vi 20 eller mer. Kanske hälften simmar, i olika hastighet, någon simmar inte alls utan använder bassängen till vattenpromenad tvärs över, ett antal tanter står eller rör sig sakta i bassängen under konversation. Vi som simmar är jämlika, gubbar och tanter. De konverserande gubbarna vågar sig inte ut i bassängen, de är kvar i bastun. Det är inte otrevligt på något sätt, det är bara så overkligt att umgås med så många pensionärer. Och jag var en av dom!

Olga Söderlund

Olga Söderlund, så heter hon min mormor fortfarande i min databas. Hon står förresten i vitt förkläde på bilden ovan.

Jag trodde ett tag att jag skulle få ändra det. Jag var ner till Sölvesborg för någon vecka sedan och hälsade på min kusin Per och Eva. Där fanns en låda märkt gamla kort, i den fanns en del vykort från 1910-talet, ett från Rudolf till Olga 1910:

och sommaren 1913 då Rudolf är ute på jobb i veckorna och Olga med knappt två månader gamla Karin finns i Olgas föräldrahem

fler vykort kan ses under Carlssons kort.

Jag hämtar mina uppgifter från internet och där är sekretess på det mesta från 1900-talet, varför det med åren tillkommer nytt, jag har nu hittat nya uppgifter om mormor:

Hon flyttade hemifrån den 3 november1907, hon flyttade till Karlskrona under namnet Olga Persson. Efter ett år flyttade hon hem igen till Siretorp, bodde hemma i två år varefter hon flyttade till Karlshamn, nu under namnet Olga Söderlund! Hennes far Per Persson Syd tog namnet Söderlund redan 1899 när han avslutade sin båtsmanstjänst och flyttade till Siretorp 5.

Rudolf kallade fortfarande Olga för Olga Persson på vykortet ovan, kan ha varit ett problem för brevbäraren.

1912 flyttar Olga hem till Siretorp igen och den 19 oktober 1912 är det vigsel. Därefter är det Olga Karlsson som gäller.

Carl Magnus Johansson – Carl Mård

Carl Mård, min morfar Rudolf Carlssons farfar, vem var det?

Jag är inte klar med min forskning om honom, det som kvarstår är framförallt ett besök på krigsarkivet för att få veta mer om honom som soldat.

Jag har (som man oftast gör när man släktforskar) följt honom bakåt i tiden och blivit förvånad över att han i nästan hela sitt liv tituleras avskedad soldat, avskedad låter för oss moderna människor som något negativt men så var det inte på 1800-talet. Det betydde inget annat än att han tidigare varit soldat.

I släkttavlan som morbror Lennart tagit fram står han som smed men det är ett yrke han inte haft. Dräng, soldat, lumpsamlare, arrendator, sockneskräddare (!) är yrken som förekommer.

Han föddes 1801-02-24 i Nöbbele och döptes en vecka senare till Carl Magnus. Han var son till torparen Johannes Svensson och hans hustru Annika Simonsdotter. Födelseplatsen Svenstorp under Orraryd i Nöbbele ligger 1,5 km SV om Ryd, en halvmil från Linneryd, där min bror Olle bor idag. Familjen flyttar sannolikt 1802 till Dragontorpet under Olof Påhlsson gård där Carl Magnus blir 13 år och flyttar igen till Hyltetorpet där han bor något år innan han flyttar hemifrån.

Han flyttar inte precis till granngården utan vandrar, vilket är ett sannolikt transportsätt för en medellös 14-åring långt söderut. Han hamnar i Gammalstorp (!) eller Gamalstorp som det står i prästbetyget.

I utflyttningsattesten från Nöbbele där han kallas gossen kan man läsa:

”äger hjelpelig Christendomskunskap, har ännu icke begått H.H. Nattv, är välfrägdad och blifvit 1813 vaccinerad samt ej Wanför”.

Han tar tjänst hos Hemmansåboen No 42, John Ohlsson men livet börjar inte bra för Carl Magnus, i prästboken står att han ”kom 1815 och bortgått utan attest 1816, erhållit attest 1819”.

Vad som hände där i Gammalstorp kan man inte veta och det dröjer ett tag innan jag hittar honom i Tingsås (Tingsryd) där han i Mårdslycke tjänstgör som dräng, inga datum finns, förutom att han är förhörd 1817, han får attest för utflyttning 1822, då han antagit värvning.

Från 1821 till 1829 tjänstgör han som ”Soldaten wid Konungens eget wärfade Infanteri Regemente LifCompaniet No 80”.

Han är skriven i Landskrona garnisonsförsamling och därav drar jag slutsatsen att han som det också framgår antagit värvning, sannolikt ett kontrakt som han kunde bryta 1929 men regementet lades ner något år senare vilket kanske också förklarar att han kunde avbryta tjänsten. Hur som helst så hittar man inte längre någon Carl Magnus Johansson i kyrkböckerna, från och med 1821 är det Soldaten Carl Mård och från 1829 dvs från och med 28 års ålder, tituleras han Avskedade Soldaten Carl Mård.

Det här med Mård är ju lite roligt, Carl Magnus tjänsgjorde som dräng i Mårdslycke i Tingsås, därav fick han sitt soldatnamn. Långt senare kommer han att vara bosatt i Mårdslätt i Väckelsång. I tidigare husförhörslängder finns inget Mårdslätt, nu var det bara en backstuga men ändå.

Under åren i Landskrona är han utöver att han finns i kyrkböckerna förstås omnämnd i de militära arkiven. Dessa ger mig anledning att åka till krigsarkivet men på internet finns kortfattad information som att han var 5 fot och 7 tum lång (ca 166 cm), han var ogift, lutheran och tjänstgjorde som skräddare.

Hur som helst så dyker Carl Mård plötsligt upp nu i Väckelsång, prästen förefaller imponerad av det stiliga brevet från ”Regements Chefen H(e)rr Grefwe Fr Ulr Wrangel (som) gifvit tillstånd till ägtenskapet”. Carl vigs den 27 jan 1827 (han ska således tjänstgöra i Landskrona ytterligare ett par år) med

”Pigan från Wäckelsångs Saxagd Annika Johansdotter 18 år född och vistats alt från det inom församlingen. Fadren närwarande bifaller äktenskapet. Contahenterna äro ej beslägtade Skola bo i Botahult.”

Prästen i Landskrona blir förargad och skriver:

”Gift utan Garn.Prästens wettskap af Ydström i Wäckelsång 27 sistl. Januario 1827”

Carl hade tydligen bättre kontakt med regementschefen.

Med Annika Johansdotter, 1827-01-27 fick Carl tre döttrar, han blev änkeman 1848, en av döttrarna hade då dött och en dog 6 veckor efter sin mammas död. Carl var nu ensam med dottern Eva Sofia 17 år. Eva Sofia flyttade året innan till Wexiö men återkom ganska snart till hemmet, ev var hon sjuklig, jag har inte forskat mer om det.

Något år senare föds i Väckelsång 1849-05-10 Johan Fredrik (morfar Rudolfs far) i födelseattesten kan läsas:

”Johan Fredrik oäkta (senare struket) , Mor Pigan AnnaLisa Johansdr”

Under noteringen står sannolikt senare tillskrivet:

”Afsk. Soldat Carl Mård anmäler sig som Barnets Fader. Mård är skrifven i Backst. Mårdslätt under Wäckelsångs Hanagård. Har låtit kyrktaga Anna [som] sin Hustru”.

Med Anna Lisa får Carl förutom Johan Fredrik ytterligare 3 söner. Han bor kvar på olika platser i Väckelsång. Anna Lisa dör redan 1862. Inte heller här får man veta någon dödsorsak men det förefaller som om det var ett tufft liv att leva med Carl, någon präst skriver ”Uppsagd 52, förser sig med legenhet Bevis lämnat Sockennämnden 15/4 53, att Mård är till frejden ärlig, men begifven på dryckenskap och värnlös om de sinas försörjning.”

Enklingen Fattighjonet Backstugesittaren Afskedade Soldaten Karl Mård dör av wattensot 1878-08-10 i Sutareslätt, Backstugan Notudden, 77 år gammal. (Det var noga med titlarna på 1800-talet)

Någon kanske tycker att det här var en bedrövlig historia men tyvärr så var det ofta så här i 1800-talets fattigSverige, föds man fattig så dör man ofta som fattighjon och backstusittare. Det gick inte mycket bättre för Johan Fredrik men därefter har det ju gått bra för oss!

Tillbaka!

Så länge sedan är det som jag skrev i min blogg! Det är nästan ett år! Jag ska bespara er mina ursäkter och förklaringar!

Som ni förstår så har det varit nästan lika illa med min släktforskning men nu hoppas jag att den ska ta fart igen.

För några veckor sedan gjorde jag en snabbvända till Sölvesborg.

Jag besökte stadsarkivet, hade flera frågor om Anna Jönsdotters Per (mormor Olgas far), var vistades han 1873-1874 (när AJ satt i fängelse). Jag hittade heller inget svar på frågan om var Johan Fredrik Carlsson (morfar Rudolfs far), vistades år 1900 och framåt. Det jag fann kan tyckas vara torftigt men det var 2 noteringar i Gammalstorps sockens fattigkassa. År1871 den 18 april besökte Anna Jönsdotter förtroendemannen och fick som det heter: på eget bepröfvande 1kr i fattighjälp, även den 10 december samma år var Anna Jönsdotter i Målen där och fick på eget b:pr: 1kr.

Det här med 1kr är intressant, trots att Anna hade två barn att försörja (och maken försvunnen sedan 14 dagar efter bröllopet fem år tidigare) fick hon bara 1kr, de flesta andra fick 2 eller flera kr.

Nästa dag hade jag tänkt hyra bil men min kusin Folke erbjöd sig och körde och guidade mig i Gammalstorp och Siretorp, jag börjar få lite kläm på geografin tex hur nära det är mellan Folkes uppväxtgård och båtsmanstorpet där Per och Nilla bodde. Jag ser också den här gången flera av de båtsmanstorp som finns på den sydvästra delen av Listerlandet. Tack Folke, det blev en för mig mycket givande dag.

Folke och jag besöker också kusin Bengt på hans arbetsplats, det var intressant även om den hembygdsföreningen ju rör grannsocknarna. Tack Bengt för besöket.

Jag hinner också snabbt besöka Oves Marta som plågas av värk innan jag reser hem igen. Tack till kusin Per som körde mig till stationen.

Men, jag träffade ju också ännu en kusin, Camilla helt apropå vid järnvägsstationen, hon lovade att komplettera vårt släkträd med Nisses familjer.

Jag hoppas återkomma relativt snart och berätta om Carl Mård, mannen som gett namnet till Carlsasläkten.

Arkiv 2

Jag letar också i flera timmar efter Petter Dahl i Kronohäktet i Kristianstads handlingar. Det förefaller vara ett länsfängelse men insprängt finns där fästningsfångar, dock ingen Petter Dahl och han har sannolikt inte varit där. Jag får leta i Vadstena och då i handlingar från slottshäktet i Kalmar.

Anna Jönsdotters skilsmässohandlingar letade jag efter i häradsrättens protokoll, inga förhandlingar på datum som passar. Talar med arkivarien som rekommenderar domkapitlets äktenskapshandlingar. Han rek mig att titta i 1881 års handlingar, jag tycker inte att det stämmer. Ägnar flera timmar på em o kommande förmiddag att titta i angränsande års handlingar. Som tur är avslutar jag med att återgå till 1881, där jag snabbt hittar, domkapitlets utslag och Annas egenhändiga ansökan samt vice pastor E. Ahlgrens skrivelse.